Hälsoresultat förklarade: HD, ED, ögonlysning och DNA

Varför föräldrarnas resultat spelar roll

Många sjukdomar hos hund är helt eller delvis ärftliga. Föräldrarnas hälsoresultat är därför det bästa underlag du har för att bedöma risken hos valpen. De är ingen garanti — miljö, foder och motion påverkar också — men en uppfödare som undersöker sina avelsdjur och visar resultaten tar hälsan på allvar.

HD — höftledsdysplasi

HD är en felaktig utveckling av höftleden. Höfterna röntgas och bedöms enligt en internationell skala med fem grader:

• A och B — normala höftleder, alltså fria från HD,
• C — lindrig dysplasi,
• D — måttlig dysplasi,
• E — höggradig dysplasi.

En hund med HD C fungerar oftast utmärkt som sällskapshund, medan D och E kan ge besvär. Hundar med D eller E får inte användas i avel inom SKK, och C bara i vissa raser. Den officiella röntgen görs tidigast vid 12 månaders ålder — i en del storvuxna raser vid 18 månader.

ED — armbågsledsdysplasi

ED är ett samlingsnamn för växtrubbningar i armbågsleden. Den graderas efter benpålagringar på röntgen:

• 0 — inga påvisbara förändringar,
• I — lindriga benpålagringar, upp till 2 mm,
• II — måttliga benpålagringar, 2–5 mm,
• III — kraftiga benpålagringar, över 5 mm.

Även ED röntgas officiellt tidigast när hunden är 12 månader.

Ögonlysning

Vid en ögonlysning undersöker en veterinär med särskild kompetens ögonen för ärftliga ögonsjukdomar. Det bästa resultatet är utan anmärkning. Sedan februari 2025 använder svenska veterinärer ett gemensamt europeiskt intyg. I vissa raser måste föräldrarna vara ögonlysta högst ett år före parningen för att valparna ska kunna registreras — ögonsjukdomar kan visa sig senare i livet, så ett färskt resultat säger mer än ett gammalt.

DNA-tester

För en del ärftliga sjukdomar finns DNA-tester som visar om hunden bär på anlaget. Resultatet anges i tre kategorier:

• Normal/fri — hunden har inte ärvt anlaget från någon av föräldrarna,
• Anlagsbärare — hunden har ärvt anlaget från den ena föräldern och kan föra det vidare,
• Genetiskt affekterad — hunden har ärvt anlaget från båda föräldrarna.

En anlagsbärare kan vara en fullt frisk hund och får ofta användas i avel. Det som spelar roll är kombinationen: för sjukdomar som ärvs på det här sättet ska två anlagsbärare inte paras med varandra. Fråga uppfödaren vilka tester som är relevanta för rasen och vad föräldrarna har för resultat.

SKK:s hälsoprogram — vad krävs för din ras?

Olika raser har olika hälsoprogram, beroende på vilka sjukdomar som är vanliga. Programmen har tre nivåer:

• Nivå 1 — undersökningen är frivillig, men resultaten registreras hos SKK,
• Nivå 2 — föräldrarna måste vara undersökta innan avel, annars kan valparna inte registreras,
• Nivå 3 — bara hundar med godkänt resultat får användas i avel.

Vad som gäller för just din ras står i SKK:s information om hälsoprogram, och rasklubbens avelsstrategi berättar vilka sjukdomar rasen brottas med.

Så kontrollerar du resultaten själv

Är föräldrarna registrerade i SKK kan du söka på deras registreringsnummer i SKK:s Avelsdata och se de registrerade resultaten. Stämmer de inte med vad uppfödaren uppger, fråga varför. Titta gärna också på syskon och tidigare kullar — många friska släktingar säger mer än en enskild hunds resultat.